Jag är på väg hem från några dagar i Minsk, i Vitryssland -igen. Under 10-talet år har jag kunnat följa vad som händer i Vitryssland genom flera besök varje år och mängder med andra kontakter på elektronisk väg.
Beträffande logistik, byggnader, bilar kläder etc har det hänt massor i Vitryssland under dessa år. En fantastiskt vacker stad med mängder av kultur av hög kvalitet, restauranter och hotell finns här. Inget av allt detta saknas om man jämför med miljonstäder i t ex västra Europa.
Nu är det Minsk, huvudstaden, jag skriver om. Situationen är en helt annan i byarna på landbygden, bara några kilometer bort från stan. Här är husen i dålig kondition, stora gropar i grusgatorna, restauranter med minimal kvalitet (men också med bra kvalitet). Prisbilden är också en helt annan både beträffande löner och kostnader. Vad sägs t ex om en måltid på en statlig kantina med kotlett, potatis, bröd, juice och te för 3:70 i svenska pengar? Rimlig kostnad, men titta inte in i köket eller diskutrymmet, som jag gjorde, då tappar man lätt aptiten…..
Sen är det ju allt det andra då i Vitryssland: Lite ovant är det att inte få ett litet tack och hej då, eller att knappast någon framför dig håller upp dörren även åt dig när du kommer, eller att receptionisten på lyxhotellet suckar djupt när du ber om din rumsnyckel.
Allt det där är ju ändå bara bagateller, men vad står det för? Det allvarliga är kanske att en stor del av befolkningen tycks vara lite uppgivna, utgår från att det mesta är trist mer än förbjudet, även om det inte alltid är så. På något sätt ser man inte sitt eget värde, den lilla människan. Man ser inga större möjligheter till förändring eller att tillsammans jobba för en utveckling, utan mer förlita sig på ”någon annan”. En syn som naturligtvis också finns i vårt land men inte så påtagligt.
Medvetet avstår jag här från att kritisera varken de styrande eller styrelseskicket, även om det naturligtvis är frestande.
Men besök gärna Vitryssland, vi behöver dom och dom oss!
