Jag har precis lämnat Zimbabwe för nya uppdrag och möten i Namibia . I Zimbabwe var jag för att dels avsluta ett projekt, och för att hålla två olika workshops, med nästa samma deltagare i båda – drygt 20-tal föreningsledare på nationell nivå.Den ena två-dagars workshopen handlade om styrelsernas roll och ansvar i en förening och organisation. Ingrid, en kollega till mig och till vardags proffs på detta hemma, höll en lysande workshop, som fick deltagarna att tänka till och erinra sig ansvaret att leda verksamheten, inte bara delta. (Vi kanske har en bit kvar även hos os?)
Den andra två-dagars workshopen handlade om korruption, eller snarare anti-korruption. Till medverkande hade jag bjudit in Naomi från NID, Namibia Institute for Democracy, som är vår namibiska samarbetspartner. NID är proffs på detta och har som exempel den namibiska regeringens uppdrag att leda kurser för ministerierna i anti-korruption. Korruption är ett mycket stort problem i många afrikanska länder, och tänker vi till lite, så är det nog ganska mycke sådant i vårt land också, men pratar inte så mycket om det….. bara låter sig utnyttja systemet till egen fördel… middagar, resor, kontakter, rabatter, genvägar till tjänster mm.
De zimbabwiska deltagarna från de sex olika organisationerna var mycket engagerade, hade förslag, synpunkter och omsatte teorierna i gångbara praktiska planer. Det går inte annat än att beundra folket i Zimbabwe, även när det gäller kunskap och engagemang, som trots enorma problem ser framtiden an.
Men, på tal om det där med landet, dess ekonomi och övriga förfall. Även om det har blivit bättre på många sätt så är det långt, långt kvar till en rimlig nivå. För folket vill säga. För president Mugabe, han klarar sig bra. Han firade nyss in 86-åriga födelsedag med en festnota på motsvarande 3,5 milj svenska kronor. Igår hade dagstidningen ”The Herald” stora artiklar om att han kandiderar även i nästa års presidentval - för en ny femårsperiod. Efter den perioden är han 92! Ganska oslagbart, men ganska illa…..
Zimbabwe-dollar används ju inte längre. US-dollar, eller sydafrikanska Randen utgör valuta. De gamla sedlarna är inte värda papperet, men går att handla för i vissa ”rural areas” och marknader. Som souvenir till mina svenska vänner köpte jag en cm 50 biljonerssedlar (50.000 000 000 för en halv US-dollar ca 4 svenska kronor. Det gäller att hitta billiga presenter om man själv skall bli rik o populär!
Och inte har zimbabwierna lärt sig att använda de nya valutorna, trots att dessa funkade som svarta pengar redan tidigare. Man sätter priser lite hur som helst, För 40 fotokopior ville en shop ha 80 dollar, ca 600 sek. Det blev kopior, men inte hos honom. Samma mat, men på olika ställen kan kosta vad som helst, allt ofta i jämna dollar.
Man kan undra var alla US-dollar kommer ifrån. Troligen mycket via de ca två miljoner zimbabwier som fortfarande finns och försöker arbeta i Sydafrika, Zambia, Botswana mm. Arbetslösheten i Zimbabwe är uppe i över 80%, priserna har gått upp drastiskt, så nivån ligger snart på vår nivå. Affärerna är fulla av varor, de långa köerna till allt, är nästan borta, men hus, vägar politiken har mycket övrigt att önska.
Mitt i allt finns det en ljus framtid för det fredliga, trivsamma och duktiga folket, men det är långt dit.
