tisdag 22 juli 2008

Helvetesförarna

Att det ändå kan vara så kul att betala 200 spänn, i svenska kronor, för att se ett gäng grabbar behandla sina bilar som om det vore leksaker. Men kul är det att se, och duktiga förare är dom ”Bossle Hell Drivers”, som just nu turnerar runt med sin show på Bornholm och väcker ”pojken” i gubbar och andra stadgade gentlemän som är på semester på ön. Alla önskar vi kanske innerst inne att kunna köra bil på två hjul, att med motorcykel flyga genom luften, mosa sönder andra bilar (tomm) med värstingtruckar med hjul stora som circusmaneger (men på höjden). Allt till publikens förtjusning och hänförda ovationer.

Men ändå tror jag inte att ens någon efter showen hade en tanka på att leka Hell Driver på den bornholmska vägarna…… Inte en chans.

måndag 21 juli 2008

Kan en ö bli Slow City?

Falköping har utnämnts till medlem i Slow City, den italienska organisationen för att främja ett gott samhälle, ta tillvara lokalproducerade produkter, stödja lokal företagsamhet och allmänt skapa ett bra samhälle att växa upp i och trivas i.

Jag tycker nog att Falköping skall vara kvalificerat för detta spektakel, som det ändå är att vara med i detta sammanhang. Jag tror att vi är den första kommunen i Sverige hittills, men att fler. står på tur.

Just nu tillbringar vi några veckor på den danska paradisön Bornholm. Det gör vi faktiskt varje år. Ön trettio km söder om Sverige, men som sedan 1854 tillhört Danmark. Kanske tur att den tillhör Danmark och det danska gemytet, och inte är en bricka det svenska samhället. Här på Bornholm finns allt. Trivsel, lugn, avspändhet och mindre stress – för att inte tala om den bornholmska naturen med skog, jordbruksmark, små sjöar och Europas finaste vita strand. Och faktiskt, vädret är alltid lite bättre än där hemma.

Den här lilla ön borde snabbt kunna bli en medlem i Slow City organisationen. Jag tycker den skulle vara ett typexempel, sen må italienare och Falköpingsbor tycka vad dom vill………………..

torsdag 3 juli 2008

Rumänien o EU

Jag är i Bukarest nu, Rumäniens vackra men slitna huvudstad, med ca två miljoner invånare i en stad med fullkomlig kaotisk trafik och för få parkeringsplatser för den starkt växande bilparken. Rumänien i sin helhet har nog ungefär 20 miljoner invånare med tre olika etniska grupper. Dels är det rumänerna, som är i majoritet, dels minoriteterna som är och romer. Så här lite ”utifrån” ser man ut att kunna leva i största samförstånd, men gluttar man lite på ytan ser man konflikterna mellan dessa grupper, men ingen vågar egentligen prata om det.

Sedan några år är också Rumänien en del av EU. Man har gjort sitt yttersta för att passa in i EU-systemet, ändrat lagar och förordningar, demokratiserat valprocesserna, låtit föreningar och organisationer få ökade möjligheter att både ifrågasätta och att kritisera myndigheterna och etablissemanget. Det är bra.

Här är jag som deltagare och medverkande i ett projekt, stött av U-kommissionen, om transparans i myndigheternas agerande i det offentliga systemet., Detta betyder att vi har träffat en lång rad representanter för myndigheter och organisationer och diskuterat frågorna. I gruppen ingår, förutom vi fem svenskar rumäner och några ungrare. Det har varit oerhört intressant och vi svenska har nog fått mer än en tankeställare om hur det nu egentligen ser ut kring detta i vårt eget land. Är myndigheterna tydliga i sin information? Kan media få del av rätt material och fullgör politikerna sin roll som representanter för ”folket”? Tänk efter lite, har vi vanliga medborgare möjlighet till ett demokratiskt deltagande i samhället också mellan valen?

Projektet fortsätter och i slutet på augusti skall vi göra liknande studiebesök och ”undersökning” i Ungern, och i november är det Sveriges tur. Det skall onekligen bli spännande att se och jämföra.
Sen är det ju ändå härligt att konstatera hur viktigt EU-medlemskapet är för rumänerna. Överallt vajar EU-flaggan, tillsammans med den rumänska flaggan, som en symbol för mervärde, öppenhet, samarbete och status, men ändå väl medvetna om alla de problem kring ekonomi, demokrati, och samarbete inom landet, som återstår att lösa.