Danska Noma bästa restaurangen i världen

Visst trodde vi att London har bästa restauranterna, men så är det alltså inte. Så här skriver "Norden idag":

"Restaurang Noma i Köpenhamn har korats till världens bästa restaurang. Noma knep segern på den brittiska mattidskriften Restaurang Magazines årliga rankning över världens 50 bästa restauranger. Spanska El Bulli och brittiska The Fat Duck var andra respektive tredje på listan.
Övriga nordiska restauranger på listan är Chez Dominique i Finland (23) samt svenska Mathias Dahlgren (25) och Oaxen Skärgårdskrog (42).

Noma, som är förkortningen för nordisk mat, drivs av kökschef och partner René Redzepi. Noma grundades år 2003 och har efter det gått från klarhet till klarhet, både då det gäller antalet Michelinstjärnor och rankning på listor över de bästa restaurangerna. René Redzepi har aktivt främjat det nordiska köket och nordiska råvaror, bland annat som ambassadör för Nordiska ministerrådets framgångsrika program Ny Nordisk Mat.

Målet med Ny Nordisk Mat är att främja nordisk matkultur och gastronomi kopplat till kultur och turism samt näringslivet.

Nu blir det fest i Köpenhaman nästa gång jag är där. Fler som vill vara med?

PS. Bilden

Trappetrim

Tänk vad märkligt många som för dyra pengar besöker olika gym o träningslokaler, svettas genom att stå på ett rullande band och titta in i en tom vägg eller ligger på rygg och drar i snören som går tungt….

Choice Hotel utanför Oslo har inget gym att erbjuda, men ett fullgott alternativ. Man rekommenderar helt sonika gästerna att ta trappan istället för hissen.

Skylten, här sitter vid alla hissar i hotellet, och aldrig har jag mött så många gäster som knallat i trapporna mellan våningarna som där.

Texten lyder, på norska: ”Trappetrim – Alle Choich-hoteller er utstyrt med effektive treningsapparater som vi kaller trapper. De brukes ved at du går eller löper i dem, op eller ned, alst etter hvor du skal.”

Tänk ad enkelt det egentligen kan vara – och billigt….

We asked for cash – not for ash !

Islänningarnas dåliga ekonomi och vansinniga spekulerande av några finansvalpar, blev en stor belastning för många andra länder. Detta lilla, men väldigt duktiga land, har trots detta haft en betydande påverkan på internationella banksystemet och på andra länders ekonomi . Islands folk lever nu på ”marginalerna" och försöker att så snabbt det går rätta till det som några misslyckade finansvalpar ställde till med.

Inte nog med det. Nu visar också vulkanerna att Island har inflytande och kan påverka andra länder genom att spy ut sin aska och göra luftrummet osäkert. Island börjar igen bli den stormakt, som man var under vikingatiden. Nu med hjälp av naturens krafter i ett än sårbarare samhälle.

Storbritannien är ett av de europeiska länder som fått ”lida” både av islands finanskaos och av flygkaoset som Island ”ställt till med”. Tänk, en vulkan på Island tar över hela Europas luftrum!

Beträffande utlandsskulden har särskilt britterna tyckt att det är Islands folk som skall stå för fiolerna, inte brittiska banker. Betråffande vulkanaskan är det nog ingen som kommer att ställa skadeståndsanspråk.

Nyligen kunde man läsa i en Londontidning: ”WE ASKED FOR CASH – NOT FOR ASH”. Visst har britterna en härlig humor mitt i kaoset!

Världens största passagerarflyg

Visst är det bra underligt att hela Europas flygapparat skall stå helt stilla för att en vulkan på Island sprutar lava. Tar man också hänsyn till att utbrottet "bara" har siffran 2 på den 10-gradiga skalan som används för vulkaner är det lätt att bli betänksam......

Mig har vulkanen och inställda flyg hållit bra sysselsatt hela eftermiddagen - rent handgripligt. Den studieresa till Vitryssland med 13 personer som skulle starta från tre olika flygplatser tidigt nästa morgon fick jag ställa in. Eftersom jag "hatar" att ställa in planerade aktiviteter så känns det i hela kroppen nu på torsdagskvällen.

Men nog om det, vi kör i slutet av maj istället och att döma av deltagarnas synpunkter, när jag meddelade det slutliga beskedet, så hänger dom med då. Trist ändå med alla i Minsk, som väntat på att få ta emot oss och medverka in möten mm.

Bilden: Världens nu största flygplan med 530 sittplatser, i två våningar, på mellanlandning i London.

Cirkelsamhällen

En stor del av min arbetstid går åt till att introducera, enkelt uttryckt, studiecirkelverksamhet i andra kulturer och länder. Ingenting kan någonsin bli "som hemma" dvs som i Sverige, det är självklart. Det är ändå fantastiskt att se hur vårt sätt att gå samman i studiecirklar, lära från varandra, utvecklas tillsammans och därmed också utvecklas individuellt passar lika bra i södra Afrika som i Norden.

Vi har tyvärr tvingats att avsluta en del av vårt projektsamarbete, främst genom att Sida använder mindre och mindre av sina miljarder till att stimulera föreningar och organisationer i Sverige för insatser tillsammans med likande organisationer i andra länder. Det är naturligtvis obegripligt ställningstagande från myndigheterna, som därmed går miste om en stark kraft för utveckling och för biståndsinsatser. Det går snabbt att rasera, men tar lång tid att bygga upp.

En annan orsak är att även den typen av biståndsprojekt som vi engagerar oss i numera kräver så stora insatser av rapportering, revision och kontroll att den formella hanteringen här hemma kostar nästan lika mycket som det kostar att genomföra insatserna. Också obegripligt att administrationen skall bli så dyrbar att ett värdefullt samarbete med utvecklingsländerna hindras. Självklart skall allt vara ok, inga skattepengar skall missbrukas och verksamheten skall fungera väl. Svenska myndigheter borde dock öva sig på det engelska ordet "trust" och vad det står för.

Bifogar en "videosnutt" om vårt samarbete med Kooperation Utan Gränser, och den cirkelverksamhet som vi tillsammans introducerat i Afrika. Tag del!

Vart är vi på väg?

Småföretagen är Sveriges framtid. Det är småföretagen som skall utveckla Sverige och ge alla nya arbetstillfällen. Det är det som är räddningen….

Exempel 1:
Det är inte utan att man kan undra vart vi är på väg. Jag träffade idag en ung bonde, eller snarare en ung man som just skulle ta över sin pappas lilla lantbruk.

Rakt av deklarerade han:

- Att vara bonde är mest pappersexercis numera, särskilt det där att söka olika EU-bidrag…..
- Jaha, sa jag, är det mycket med det på den här lilla gården.
- Det är 40% av pengarna som kommer den vägen, så det är viktigt
- 40% ?

Exempel 2:
Häromdagen var min hustru och jag på stan. Klockan var exakt 17.30 när vi bestämde oss för att fika på ett anrikt kafé ganska nära järnvägsstationen. Noterade att vi hade gott om tid att avnjuta en kopp kaffe, och kanske en mustig kaka, innan kaféet skulle stänga klockan 18.00. Det trodde vi. Det första expediten gjorde när hon fick syn på oss var att demonstrativt titta på sin klocka. Ok då, det kanske var en reflex från henne. Följande dialog följde dock:

- Hej, kan vi få var sin kopp kaffe och…., sa vi
- Jaha då kanske jag måste sätta på det då (ogillande blick), sa hon.
- Behövs inte. Det är tydligen inte populärt med gäster, sa vi, och tågade ut.

Sensmoral: En bonde är inte längre en bonde och en kaféexpedit inte längre en kaféexpedit. Undrar var yrkesstoltheten finns?