Barnfabriken nästa!

Lyssnade på nyheterna i TV. Intervju med deltagare i KD:s , Kristdemokraternas möte i Uppsala som tydligen främst handlar om ”könsneutrala” äktenskap (vilket ord, förresten) och om hur man inom regeringen skall komma överens i fortsättningen.

Och än värre blev det i intervjun. Lyssna på detta: ”Äktenskapet är en institution för biologisk reproduktion”.

Inte undra på att våra politiker, och särskilt inte de konservativa krafterna i KD, klarar att lösa frågan och komma överens om att människor som vill dela allt, också vill uppfattas så inom samma begrepp!

Älska din nästa!

En lång dag....

Min blogg kallar jag "Än hit o än dit". Namnet hör samman med allt mitt resande, dels mellan Falköping och Stockholm, dels inom arbetet både i Sverige och till många avlägsna mål på klotet.

Jag har funderat mycket på om jag tycker att resandet är tröttande, och det är det givetvis, men det beror också mycket på målet för resan, vad som väntas när jag kommer fram och givetvis också hur meningsfullt även restiden kan utnyttjas. Resandet, som sådant, kan jag vara utan, men målet känns nästan alltid viktigt.

Dagens resa gick med "fakirexpressen från Falköping till Stockholm. Att jag döpt den till fakirexressen hör samman med att avgångstiden från Falköping är redan 06.09! Man känner sig lite som en fakir......

Målet var att hinna i tid till TCO-huset i Stockholm för ett seminarium med LO-TCO s biståndsorganisation. Denna biståndsorganisation, med fackliga förtecken, hade bjudit in Wellington Chibebe, ledare för ZCTU (Zimbabwe Congress of Trade Unions) i Zimbabwe. dessutom är han politiker i MDC, Zimbabwes oppositionsparti, det parti som vågar utmana president Mugabe fortfarande.

Det blev en mycket intressant förmiddag när Mr Chibebe, med något hämmad framtoning på grund av "bevakning" från Zimbabwes ambassad berättade om den negativa utvecklingen med ekonomiskt kaos, toreterade oppositionella (även han själv), hiv-aids, hunger, nästan total arbetslöshet, flyktingsträmmar ffrån Zimbabwe etc.

Att då höra en företrädare för sitt land, som ändå måtte tro på sitt land i framtiden, gör att våra bekymmer i vårt land känns lite futtiga, nu när det är kväll igen.

Var lycklig!

För ett antal år sedan jobbade jag i perioder i Sri Lanka, ön öster om Indien som är dubbelt så lång och dubbelt så bred som Gotland, men med ca 20 miljoner invånare. På kontoret fanns det en liten söt städerska och allt-i-allo. Hon hade ett underbart leende. Varje morgon mötte hon i trappan med sin sopkvast, sitt leende och ”Are you happy sir?” Trots att hennes skönhet hade sina små brister genom att tänderna satt på alla sätt i munnen, utom vertikalt, charmades vi av henne. Vårt positiva humör för dagen var räddat! (Fast visst låter det bättre och inte så påträngande ,som det skulle gjort på svenska med ”Är ni lycklig, herrn”).

Metro, den stora världsomfattande gratistidningen, hade idag temat ”lycklig”. Man lät tidningen genomsyras av begreppet att vara glad, att le, att vara positiv. Ett stort solgult ansikte med texten ”smile” prydde förstasidan. Man har frågat läsare över hela världen vad som gör dem lyckliga, och hur lyckliga de är. Lyckligast är folk i Danmark, Schweiz, Österrike Island. Sverige kommer på delad femteplats med Finland och Australien, konstaterar man. Minst lyckliga är man i Tanzania, Zimbabwe, Moldavien Ukraina, Armenien osv.

Hur man nu kan mäta detta, vet jag inte men egentligen är det väl inga oväntade resultat. Välfärdsstaten, direktdemokratin, tolerant samhällssystem och livsbetingelserna i övrigt påverkar i både de ”lyckligaste” och de ”olyckligaste” länderna, men med olika resultat.

Ruut Venhoven, en professor från Nederländerna som forskat i detta under 30 år, konstaterar helt enkelt att lycka det är hur mycket du tycker om livet, enligt Metro. Han säger också att män är lyckligare än kvinnor, kanske på grund av att män dragit större nytta av jämställdheten som skapat nya krav på främst kvinnorna. Vidare, den som har en partner är lyckligare än den som saknar detta, och sex har absolut sin betydelse, bl a som smörjmedel i relationen.

Allt detta är ju egentligen självklarheter, men tack ändå Metro, som ger oss en tankeställare och dessutom idag presenterar en tidning med mer positiva rubriker och med uppmaningar att le mot varandra. Smile!

Hålla möten

Idag har jobbet handlat om två frågor. En stor del av dagen har gått till ett möte om vår interna kommunikation inom SV, dvs hur vi från förbundskansliet i Studieförbundet Vuxenskolan skall få kommunikationen att fungera inom, och med, alla leden, centralt, regionalt och lokalt. Känns frågan igen? Vi har alltid haft den på agendan….. och hittar aldrig svaren, tycks det.

Lätt som en plätt, kan man ju tycka med alla de verktyg i form av internet-hemsida, intraät, First class system, webbkameror, mobiltelefoner, kopieringsmaskiner mm mm.

Trots allt detta, eller tack vare allt detta, kom diskussionen ändå att handla om hur strukturerna kan göras enkla. Alla måste lätt kunna ta till sig det man behöver veta och få uppgifter om.

Vår träff handlade mycket om hur viktigt det personliga mötet ändå är. Detta att mötas under en konferens eller vid ett sammanträde, kunna ”se varandra i ögonen” och berätta om olika saker och få fråga om kollegornas erfarenheter och synpunkter. Självklart är det ovärderligt och kommer aldrig att kunna ersättas med teknik, men kompletteras med det. Jag är därför helt säker på att alla former av organiserade möten och träffar, studiecirklar, workshops mm går mot en ny storhetstid, och allt det andra blir mer ett verktyg som kompletterar mötet.

Den övriga delen av dagens arbete rörde Zimbabwe. Jag är ansvarig för ett antal utvecklingsprojekt i landet tillsammans med olika organisationer där. Det handlar om hur vi kan hjälpa till att göra det möjligt för dessa organisationer att överhuvudtaget finnas till i ett land som är i fullständigt kaos. Inflationen är mer än tio tusen procent, en svart pengamarknad som är mer vanlig än den vita, ingen mat i affärerna och medelåldern har på ett antal år sjunkit från ca 55 år till ca 35 år (mycket p g a HIV/aids! 3 miljoner av invånarna har flytt ur landet, till bl a Sydafrika, men också de andra länderna runt omkring.

Det är val i Zimbabwe i vår. Valperioder här är oftast fulla av restriktioner, bråk, våld och elände. Frågan för oss idag gällde alltså främst om det överhuvudtaget kan vara möjligt att skicka ner en medarbetare för att hålla utbildningar och möten med en organisation för funktionshindrade och deras anhöriga. Vi vet inte om det kommer att gå, men försöker nog ändå.

Det är alltså skillnad på villkoren för kommunikation här och i Zimbabwe. Här hemma gäller det om hur vi skall kunna utnyttja tekniken för komplettera mötet. I Zimbabwe handlar det om man alls kan hålla ett möte…… I Sverige om vad vi skall äta till lunch, och i Zimbabwe om det blir någon lunch etc… men på båda ställen jobbar vi med samma saker, nämligen att sprida studiecirkeln som ett verktyg för utbildning och bildning.
Det finns skillnader i världen….

Titta! Solen!

Idag var det faktiskt några timmars sol i här i Västergötland. Jag hade förmånen att i jobbet vara på väg från Falköping till Vänersborg och Trollhättan i bil. Vilken timeing (hur det nu stavas), och hur underbart det kändes att se ljuset och lite, lite också få en föraning om att våren är på väg!

Den mörka årstiden i Sverige, från november och tre månader framåt var det nog aldrig meningen att någon skulle bo här. Många fåglar drar söderut och andra djur går i dvala över vintern. Vi människor kryper in i våra hus och visar oss inte ens för våra grannar. Nu finns det ju de i andra delar av Sverige, som har det värre än vi i. I norra Norge, i Svalbard, har man just nu ”mörkertia”, den period på året när ingen del av dygnet någonsin blir dag. Tänk dig, natt dygnet runt! Att det sen finns en annan period under året, när det aldrig blir natt, hjälper ju bara upp det hela lite. Hur klarar men detta? Hur känns det att vakna (?) på morgonen och veta att du inte kommer att se något dagsljus på hela dagen?

Det blev en trevlig och bra dag idag, dels genom det korta besöket av solen, dels genom trevliga möten, bl a en långlunch med en synnerligen inspirerande kollega. Tack för det!

Men,,,,,, snart är våren här också! Välkommen!

Tågstrul igen

Jag börjar kunna det här nu. - Fel på X2000 tåget från Stockholm till Falköping – igen. Krypfart med tåget från Katrineholm till Hallsberg. Byte till nästkommande X2000. Trångt med passagerare från två tåg på samma tåg, men gott humör bland passagerarna. Extrastopp i Falköping med ”nya” tåget. Men 50 minuter sent. Tämligen ok tack vare att tågpersonalen sköter informationen bra. Ja faktiskt så gör man det, och det håller passagerarna både lugna och glada, trots att det är fredagskväll och alla vill hem. Ja, det kan ju också bero på att vi är luttrade, förståss, men mest på att SJ-folket lärt sig att hand om problemen.

Men det är klart att förtroendet för ”hela folkets järnväg” ökar ju inte heller. Tydligen är det elektroniken, som styr motorerna, som spökar nu igen och inte vill koordinera driften. De nya tåg som SJ beslutat om att köpa in behövs, om man skall kunna behålla alla resenärer. Resandefrekvensen har markant ökat de senaste åren och det är bra och kan säkert på ganska kort sikt finansiera den miljardinvestering som det är fråga om.

Sensmoral: Ta mycket god tid på dig om du skall åka med tåg, och känn dig som hemma i Hallsberg! Du kommer ofta dit.

Trevlig helg

Unionen är tillbaka

Nu har den startat –Unionen! Den här gången är det inte Unionen mellan Sverige och Norge. Den unionen upphörde för nästan exakt hundra år sedan. Nu är det fackföreningen Unionen. Den blir en koloss, men förhoppningsvis inte på lerfötter. Det är de två fackförbunden SIF, Svenska Industritjänstemannaförbundet, och HTF; Handelstjänstemannaförbundet, som slagit samman sina påsar till ett av de absolut största fackförbunden i landet. Inte illa. Jag är medlem, och också ledamot i klubbstyrelsen på vårt centrala kansli.

Visst är det fantastiskt att allt blir större och större. Kan företag eller organisationer inte växa på naturlig väg så slår man samman till större enheter, för att därmed utgå från att man kan jobba än rationellare. Att detta gäller vissa företag med stora maskininvesteringar etc, det kan jag förstå, men att det skall bli samma effekter när det gäller fackförbund och föreningar har jag inte samma förståelse för - men det ligger jui i tiden......

En fackförening, ett politiskt parti, en pensionärsförening, ungdomsförening mm har ju sin största investering i ett antal aktiva medlemmar. Blir man mer aktiv av att några få får de uppdrag, som finns till förfogande och av att avståndet till dom som beslutar blir längre? ( Det är väl det som kallas korporation, eller hur?) Knappast blir medlemsaktiviteten intensivare, men besluten blir naturligtvis tyngre, det kan vi ju hålla med om.

Det skall bli intressant att följa utvecklingen i vår fackförening, Unionen, som nu skall företräda åtskilliga hundra tusen medlemmar, verkligen intressant.

Skall detta lyckas, att få ett starkare fackförbund, som jobbar för sina medlemmar, så kräver det av alla medlemmar och förtroendevalda att visa att vi finns och att vi behövs. Vi måste synas i vår kommun och på vår arbetsplats annars fortsätter säkert tappen av medlemmar i accelererande fart. Det vore inte bra för någon, och absolut inte för demokratin i samhället.

Leve Unionen!

Tillbaka i verkligheten

Det kändes som om jag var nyanställd – första timman på jobbet idag. Efter så lång julledighet, som jag haft, kändes det nästan så. De två timmarna på tåget i morse upp till Stockholm använde jag till att läsa e-mail och besvara dylika. Nog hjälpte det till att påskynda jobbtillvänjningen, men visst kändes det ändå skönt när arbetskamraterna, nar jag kom till SV-kontoret, bekräftade att jag jobbat där tidigare…….. Så var det igång igen då!

Skämt åsido, visst är det skönt att allt blev som vanligt igen med både jobb och fritid, särskilt när jag nu har lyckan att ha ett sådant jobb som jag har. Det är nog inte många andra som har förmånen att ofta få ta både initiativ till olika utvecklingsinsatser, genomföra dom och också svara för uppföljningsarbetet - och dessutom få möta folk från olika kulturer i deras egna länder. Så blir det faktiskt med de projekt i utvecklingsländer, som jag har att ansvara för, även om allt resande ibland är både trist och tröttsamt.

Oftast går projekten riktigt bra. Planerna hålls och verksamheten utvecklas, vilket betyder att den genuint fina nordiska pedagogiska formen ”studiecirkel” blir en ”exportprodukt” med bland annat min medverkan. Det är nämligen det som jobbet oftast går ut på, att introducera studiecirkeln som ett pedagogiskt verktyg i olika utvecklingsländer i främst Afrika och Östra Europa.

Jag måste ju ändå erkänna att det är mycket trevligare att starta upp verksamhet, och se till att den fungerar, än att skriva långa och ibland meningslösa papporter bara för att det skall vara så. Och så skall det vara numera. Allt skall redovisas, även kvalitet, i mätbara resultat. Sida, som finansierar stora delar av våra projekt, kräver det nästan omöjliga av oss, att bevisa vilken ”impact”, påverkan, som varje insats har resulterat i och nästan vilken utveckling varje enskild individ fått av vår verksamhet. Det tenderar nu att bli så mycket administration och byråkrati att det knappast är möjligt att fortsätta. Undrar när den här trenden går över,.......

Ja, så var den första arbetsdagen över i år. Det gick ju riktigt bra. Lev väl!

Fart för smart

Häromdagen kunde man läsa i Falköpings tidning att fartkamerorna utefter vägen mellan Falköping och Skövde registrerat över 800 fartsyndare, men bara 423 hade resulterat i böteslappar. I en intervju med polisen, i anslutning, kunde man läsa att kamerornas bilder i övriga fall var så dåliga att det inte med säkerhet gick att identifiera ”brottslingarna”.

Visst är det väl märkligt i ett rättssamhälle att varannan skall kunna uppträda mot lagen på grund av ett dåligt fotografi! Många gånger är det naturligtvis föraren själv som ”manipulerat” fotoregistreringen genom att t ex fälla ner solskyddet, dra ner mössan och hålla handen för hakan, låta någon annan utanför det egna hushållet köra bilen etc.

En enda kamerastolpe lär ju kosta 500.000 kr i investering, plus drift…… Tänk vad många duktiga poliser ute på vägarna, som ser till att trafiken flyter säkert och lagligt, vi skulle kunna få för dom pengarna! (Arbetsmiljön är ju bättre framför bötesdatorn i Kiruna förståss.)

Stolparna mellan bara Skövde och Falköping med sina 423 böter har gett ca en miljon kronor i inkomster till statskassan, vilket gör hela investeringen själfinansierande på mycket kort sikt. Jag bara undrar om man kan införa ett liknande system på inbrott, rån, misshandel mm? Blir fotot dåligt så bryr sig polisen naturligtvis inte om att följa upp det hela, i konsekvensens namn. Då skrivs brottet av! Bra va´!

Tja, nog om det nu, men jag kommer nog tillbaka snart med synpunkter också på all kameraövervakning i samhället i övigt.

Dags att dra igång jobbet för fullt nu igen efter, som det känns, en lååång ledighet - ända sedan 22 december. Inte på många år har jag haft så få e-mail, telefonsamtal eller saker att förbereda under ledigheten som i år. Det har varit toppen att kunna koppla av mer än vanligt, men usch vad de sista lediga dagarna gått fort och årets första resa till kontoret i Stockholm i ottan morgon kommer så plötsligt på. Känns fenomenet igen?

sms o bus på nyår

40 miljoner sms lär ha sänts i Sverige runt champagne-timman mellan 2007 och 2008. Visst är sms (short message system) ett omedelbart och trevligt sätt att komma ihåg vänner långt borta, tacka för året som gått och visa på en förväntan inför det nya året. Samtidigt är ju också eventuella svar på de egna sms-en, liksom de som kommer, en liten "test" på om budskapet går hem och om också andra bryr sig om mig.....

Själv skickade jag knappt 10-talet sms, flertalet var mer eller mindre jobbrelaterade och gick utomlands till mina "partners" i Afrika och östra Europa, men några också inom landet. Från flertalet kom det snabbt svar, om dom inte skickat hälsning redan innan. Det var ju också dom som inte svarade eller hörde av sig alls, och då tar man ju, dumt nog, det som ett litet test-resultat. Om nu andra resonerar som jag, så blir sensmoralen den att svara, om du blir glad av en hälsning, "skit i det annars"..... Undrar hur jag gjort. Bäst att kolla.

Nyårsafton och en bra stund in på nya året tillbringade vi hos goda vänner i Lidköping. Deras nya lilla familjemedlem, ev liten terriervalp höll minsann igång. Hoppade, skuttade, nafsade och var lycklig över att också vi var där och busade runt. Att sen valpens husse hade fått bygga barrikader runt soffor och bord, satt skyddsplattor över tapeterna, nätstaket runt halva tomten, köpt inomhushundkoja i plast och att husse och matte dessutom växelvis fått vara "barnlediga" i en månad, för att ta hand om valpen, gjorde ju ett samtalsämne naturligt under kvällen. Valpen heter Teddy, men jag döpte om den till Turbo, vilket för tillfället passade bättre, tyckte jag. Att att jämföra med vår gamla Bella, som nu mest ligger och sover, funkade ju inte alls bra, men blev en bra påminnelse om när hon var också var valp för tolv år sen och hade en massa liknade "fuffens" för sig. Med en gammal hund är det andra saker som gäller.

Skål - och gott nytt år!