Min blogg kallar jag "Än hit o än dit". Namnet hör samman med allt mitt resande, dels mellan Falköping och Stockholm, dels inom arbetet både i Sverige och till många avlägsna mål på klotet.
Jag har funderat mycket på om jag tycker att resandet är tröttande, och det är det givetvis, men det beror också mycket på målet för resan, vad som väntas när jag kommer fram och givetvis också hur meningsfullt även restiden kan utnyttjas. Resandet, som sådant, kan jag vara utan, men målet känns nästan alltid viktigt.
Dagens resa gick med "fakirexpressen från Falköping till Stockholm. Att jag döpt den till fakirexressen hör samman med att avgångstiden från Falköping är redan 06.09! Man känner sig lite som en fakir......
Målet var att hinna i tid till TCO-huset i Stockholm för ett seminarium med LO-TCO s biståndsorganisation. Denna biståndsorganisation, med fackliga förtecken, hade bjudit in Wellington Chibebe, ledare för ZCTU (Zimbabwe Congress of Trade Unions) i Zimbabwe. dessutom är han politiker i MDC, Zimbabwes oppositionsparti, det parti som vågar utmana president Mugabe fortfarande.
Det blev en mycket intressant förmiddag när Mr Chibebe, med något hämmad framtoning på grund av "bevakning" från Zimbabwes ambassad berättade om den negativa utvecklingen med ekonomiskt kaos, toreterade oppositionella (även han själv), hiv-aids, hunger, nästan total arbetslöshet, flyktingsträmmar ffrån Zimbabwe etc.
Att då höra en företrädare för sitt land, som ändå måtte tro på sitt land i framtiden, gör att våra bekymmer i vårt land känns lite futtiga, nu när det är kväll igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar