Filmen Arn

Då har vi sett den också, Arn-filmen, alltså. Det är en sevärd film, med lite av allt och mycket av historia. Här finns romantik, vackra scenerier, bra skådespeleri, spänning, tårdryperi, mod, hjälplöshet, våld, sex, krig.... You name it!¨

Helt klart är det en sevärd film, inte bara för oss här i trakten , som tycker oss känna igen ett antal inspelningsmiljöer. Film är ju dessutom något helt annat på bio än på TV. Se den!

Annars har dagen och gårdagen gått till att röja, städa och leverera skräp till soptippen, både här hemifrån, Mias hem o jobb, och från i hyresfastigheteten. När sånt arbete är färdigt känner man sig alltid så nöjd, så nöjd.

Förresten Bella, hunden, har med ålderns rätt varit stel i benen, haft svårt att röra sig och bara varit trött. På julafton skrämde hon definitivt upp oss alla genom att klappa ihop helt, och det berodde inte på spänningen inför tomtens besök.

Men nu har hon piggnat till, hoppar omkring som hon gjort tidigare och de ålderssymtom som tidigare var så påtagliga märks inte så mycket av. Undrar vad som hänt. Kanske har hon blivt kär, men i vem då?

God forts

Ljus i mörkret

Vd härligt det är med barn och jul. Vi kom precis från julaftonsfirande his Maria och hennes lilla familj. Tomten knackar på altandörren och barnens ögon tindrar ikapp med adventsstjärnan i fönstret. Lite rädda var dom allt början men det gick över och Valentin satt snart i knät på Tomten. Fast jag undrar ändå om han inte genomskådade bluffen med ”riktig tomte” när han upptäckte att tomten faktiskt hade en mask, och Valentin sa det också minst två gånger. Det skall bli spännande att se nästa år.

Jag lyssnade häromdagen på de lokala nyheterna och ett nyhetsinslag från Falköping om kommunens energiförbrukning. Antagligen var inslaget initierat av en yngre kvinnlig miljöpartist som tyckte att kommunen kunde spara mer i juletider och inte slösa som man gjorde. Det var då så befriande att in en efterföljande intervju med kommunens energirådgivare höra honom säga ”det tänker jag visst inte göra” på en fråga om det inte vore klokt att minska kommunens antal av adventsstakar i stadshusets fönster mm.

Visst behöver vi både tomtar och ljus denna förfärligt mörka årstid. Men snart blir det vår igen.

Ledighet väntar

Vad skönt att få vara nästan ledig nu ända till den 7 januari. Nu blir det väl inte riktigt så eftersom mina utländska samarbetspartners inte alltid har full förståelse för den svenska mängden av lediga dagar. Särskilt oförstående brukar dom vara under sommaren, då t ex afrikanerna har full arbetstid. Lite bättre är det ju runt jul, så det blir nog bra.

Fredagen blev ändå mest jobb, både med SV och FNV, men kändes ändå ledig. Var på förmiddagen och fikade med Maria och dom andra på Smart. På eftermiddagen skulle jag överraska Carita, när hon kom hem, med bakelse för att fira också hennes påbörjade julledighet. Åkte till Mössebergsbagaren, pekade på två mördegsbakelser och ville ha dom två!. Vände bort blicken tills tjejen sa "det finns bara ett bakelse". Näää, sa jag "det finns, eller fanns två". Nä, tyvärr bara ett, sa hon, som svar på mitt påstående. men strax därefter lite rodnande "jag tappade det andra..... Samtidigt kom en annan av persoinalen från bageriet med ett stort fat krämkakor. Tro det eller ej, men hon tippar till på sitt fat så att flera av dessa också åkte i golvet. Det var inte utan ett visst mundert leende jag lämnade konditoriet med två olika, men fina, bakelser i en kartong, nogsamt och varligt med båda händerna fast slutna kring dessa vilda bakverk.

På kvällen, eller snarare på natten, hämtade vi Malin som kom med flyg från London. Flyget var försenat, så vi åkte inte från Falköping till Säve förrän sent. Efter en stund på Säve flygplats, vid elvatiden, rasslar det till inhögtalarna och det medddelas att planet kommer att landa på Landvetter, tre mil därifrån istället. Så i bieln, och till Landvetter, men där kom Malin, så frid och fröjd, men klockan var då över tolv på natten. Jag kan inte låta bli att skänka en tanke på de passagerare sommmed sitt bagage senare på natten skall transporteras från Säve och till Landvetter för att bprda planet till London. Säkert hann klockan bli minst tre på morgonen innan dom landade. Men billigt var det säkert......


Nu, lördag eftermiddag, har jag köpt alla julklappar. Visst känns det bra när alla rutiner funkar.

God Jul igen!

Julstämning - kanske

Inte känns det som jul. Inte en enda tomte har jag sett. Inte ens har jag köpt julklapparna än, men det finns ju tid till det än.

På tal om julstämning så hade vi julfest, eller vad det nu var, på jobbet här i Stockholm igår. Det var trevligt men en lite underlig tillställning. Låt mig berätta lite kort.

Klockan fyra´hade Anna gjort så fint i vår kaféhörna med småplock (mat alltså) vin och även mer ofarliga drycker. Trivsamt, kamratligt och förväntansfullt på vad den "hemliga" kvällen i övrigt skulle leda till. Den enda info vi fått var att vi skulle samlas vid Slussen, och att dansskorna skulle med. Det där med Slussen kunde ju även jag ställa upp på, men dansskor har jag ingen större glädje av, som bara kan hålla takten den första minuten.....

Ja, så bar det iväg. T-banan till ett narigt Slussen och väntan på en båt som skulle ta oss till det hemliga stället. Kom gjjrde den och ombord fanns det både värme och glögg. Efter lite märkliga turer på sjön lade vi till på Djurgården vid Gröna Lunds brygga. På kajen en person med ett antal facklor, som han tryckte i händerna på oss finör marschen hundra meter bort till en rastaurant.

Nåväl, varmt därinne. Mat, snaps, öl/vin. Ja,ja mat var det men ett mindre och anspråkslösare julbord får man leta efter, men det var ok ändå. Snapsen, ölen, avecen likaså. Under måltiden lyckades servitörerna, idel män, vid olika tillfällen tapppa brickor med ölglas och mat i golvet. Städaren hade alltså fullt jobb under tiden vi åt.

Sen skulle det bli dans. Några bord skuffades efter en del argumenterande mellan Anna och personalen undan och så på med dunka-dunka musik och upp och hoppa...... ja så var det igång i-alla-fall.

Visst hade vi trevligt. Mätta blev vi och inte blev vi matförgiftade heller även om farhågorna fanns. Det som stör är huir seriösa näringsidkare kan profitera på svenska traditioner på ett så brutalt sätt och "leverera" en så allt igenom undermånlig produkt det gör mig förbannad.

Det som mest irriterar är att Anna, som verkligen försökt att ordna allting så fint, naturligtvis blev mest besviken av oss alla. Hon hade tidigare under hösten varit på restauranten på en "reklamvisning" och då var det naturligtvis helt annorlunda; vita dukar, rikligt med mat, trevlig musik och proffsig personal och massa löften om kvalitet. Nu var det tvärtom.

Anna har anmält restauranten till både hälsovårdsnämnden, för en kontroll, och till Konsumentverket, för vilseledande mnarknadsföring. Skall bli spännande att följa utvecklingen, av detta, men det bryr sig nog inte restaurantägarna om för då är ju julen slut och nästa jul kan man ju tjäna pengar på annan verksamhet och annat folk.

Fast ändå, det var en jättetrevlig kväll, för att inte tala om den trisamma nattpromenaden med Ingrid ner till stan lite senare.....

Leve våra jultraditioner! God Jul!

SJ, SJ gamla vän

Jaha, då var det dags igen, veckans motorfel på tåget. Sitter alltså på X2000 på väg från Stockholm till Falköping. Det tycks vara så att X2000-tågen snart har gjort sitt, precis som den gula Fiat av årsmodell 1973, som Carita hade. Ständigt nåt nytt fel att arbeta med….. fast tågen rullar ju i snitt 300 mil per dag och Fiaten kanske rullade 3 kilometer. Nu strejkar alltså motorerna på vårt tåg.

Antar att föraren på tåget får igång sina maskiner snart och att vi kan börja rulla igen. Vi får väl se om det funkar innan bloggen är färdigskriven.

Personalen i Bistron har ju också andra små problem. Någon har stulit alla kupongerna för tågets Internet-uppkoppling. Det berättade dom när jag ville ha en sådan kupong. Mitt årskort gör att jag kan hämta dessa utan kostnad, men annars vill dom ha betalt. Antar att någon nu säljer ut dessa kuponger, frågan är vem, kanske en annan konduktör?

Nu undrar väl någon hur Jag kommer ut på nätet nu då. Jo, då den lilla vita snorkeln för mobilt nätverk, som jag har, funkar faktiskt riktigt bra, även på tåget.

Nu undrar ni väl vad som hände med tåget, Det funkade inte alls. Här i Hallsberg fick vi alla snabbt lämna tåget och borda nästa tåg som kom från Stockholm. Lita på att det blev fullt när passagerarna från två fullsatta tåg skulle samsas i ett tåg, men det gick jättefint. Själv ficka jag en östa klass ståplats hela vägen men med trevliga medpassagerare gick det bra, och en halvtimma sent till Falköping är väl inget att bråka om.

Nu blir det värre bestyr i morgon när Mia vill ha hjälp att få upp 100 meter taklist, men det är en annan historia.

Lev väl!

Lite julstämning är det nog

Idag hade vi luciabesök på jobbet, ja inte bara vi utan också andra företag i huset i Stockholm. Det var en musikklass från en gymnasieskola i Stockholm. Vackert var det, och att se 100-talet tjänstemän med en riktig vinglögg i handen stå blick stilla och beundra tjejerna med sina ljus och glitter i håret och grabbarna med sina pappstrutar på huvudet det är riktigt svenskt......

Efter jobbet, jo jag hade en konferens att hålla i hela dan så det blev jobb också, så gick jag på stan för att leta julklappar. Och kors i taket, två klappar blev det, men en av dom var en enkel sak till Malin, som vi letat igenom hela Falköping efter. Tja det var den shoppingen det,

Julskyltningen i Stockholm är både påkostad och ofta vacker. T ex över hela fasaden till Stockholms centralstation finns det ett ljusspel i alla regnbågens färger. Imponerande.

Jag kan ändå inte glömma Minsk i Vitryssland innan jul. Några gånger har jag varit där dagarna strax innan jul. Den första gången jag såg julilluminationerna där glömmer jag inte. Den fräscha snön, ljusdekorerade träd, husfasader och tak skapar en nästan romantisk stämning i den annars gråa och trista miljön där.

Visst behöver vi upplysning - på alla sätt

Katten på råttan och råttan på ......

Måndagen blev ju inte riktigt som det var tänkt. Jag skulle varit i Uddevalla, på regionkontoret för ett möte, men "huvudpersonen" som trasslat så tidigare med att hitta en datum för oss kunde inte komma helt plötsligt. Nu hade vi ju hittat datum, men att just ställa in utlöste för mig en kedjeeffekt genom att jag då också måste ställa in hämtning av ett utställningsskåp i Trollhättan, mötet med också Maria ang bl a Kelim mm. Så kan det går, men visst var et utmärkt att få en dag "stll skänks" för att svara på mail och förbereda möten resten av veckan i Stockholm.

Jag var också hos Maria, min dotter, och fikade. Tänk att lussekatter kan vara så goda.... i trevligt sällskap.

Idag, tisdag, är det Stockholm som gäller igen. Undrar hur många gånger jag rest mellan Falköping och Stockholm, men många är det. Tågpersonalen hejar ofta glatt, och många av de andra passagerarna ler igenkänannde. Själva resan har blivit dels en del av det sociala livet, dels en del av jobbet. Att sen uppkopplingen till internet fungerar på X2000 gör ju att restiden kan användas till jobb. Jag har ofta funderat på om det är bra eller dåligt, men det är nog bra även om tiden till reflektion, läsa mm starkt har underminerats av SJ på detta sätt.

I kväll hade Vi Unga inbjudit till julmingel. Ett bra initiativ med diverse småräter glögg och julmust. Trivsamt. Tack för det!

Undrar om Mugabe får julklappar

Zimbabwes president Mugabe har fått delta på mötet mellan EU och Afrikas stater i helgen. England har genom detta bojkottat mötet av den anledningen att de europeiska länderna tidigare varit överes om att utesluta honom från dylika möten.

Jag tyckeer det är bra att han fick vara med och fick ta del av världens kritik. Att sen Sverige och några andra länder fick ta del av Mugabes kritik kanske inte spelar så stor roll. Det ökar ju bara intresset för vad som händer och inte händer i Zimbabwe.

Det är förfärligt i Zimbabwe, främt p g a en misskött politik. Jag har varit i Zimbabwe säker 20 gånger sedan 1993, senast för några månader sedan. Folk svälter, hiv/aids mm har gjort att man nu har bland världens lägsta medelålder med 34 år! Inflationen är 8.000%!! Det är brist på allt. Det enda man har är köer, köer för mat, för bensin, för busstransporter, för att få pass och kunna lämna landet osv. Allt köar man för. Lönearbete finns knappt längre, arbetslösheten är ca 85%!

Men folk tycks klara av att gå vidare ändå. Man ser en framtid, är ändå stolta att vara Zimbabwier och att representera sitt land. Men hur skall det gå? Kan det bli värre.

Vår stridbara ambassadör i Zimbabwe, Sten Rosander, har kommit i blåsväder för sin frispråkighet om läget. I ett mail från honom för någon vecka sedan skrev han att det är svåra angrepp på honom som person, särskilt i The Herald, som är Zimbabwes ledande tidning, om man nu kan tala om ledande.... Vi hejar på Sten och stöder homom i sitt jobb och hoppas att det ändå för med sig att folk verkligen reflekterar över orsak och verkan.

Det om de omvärldsfrågor som fyller mitt huvud just nu, och detta självklart med omtanke om alla de vänner personer jag lärt käna i detta vackra och fina land - som det alltså kunde fortsätta att vara.

Nu är det snart jul.

Annat är väl egentligen ganska banalt men dagen till ära, så här nära jul har Carita o jag varit i Jönköping för att handla julklappar, strosa runt på A6 och äta lunch på Ikea. Massor med folk gjrde precis som vi, åkte till A6 idag. Det fullt överallt.

Jag undrar vem som gläder sig mest åt julklappar. Är det den som får presenterna, eller är det den som ger bort dom. Faktiskt så tror jag att det är den som ger bort.... av det enkla skälet att det skapar mycket positivt fundrande om VAD som skall köpas. Att alltså få tänka igenom vad han eller hon verkligen önskar sig från just MIG óch att faktiskt vilja göra nån annan glad att få bry sig. Visst är det fint, om man nu tänker så. Sen blir ju affärsmännen glada också att vi spenderar så mycket av våra surt förvärvade pengar på en massa både nyttiga och onyttiga saker, men det är ju en annan sak, det.

Jag är ju oftast inte så snabb med att handla julklappar, så jag väntar nog ett tag till...

God jJl!

Sitta i kö

Hur kan Göteborgarna acceptera att varje morgon sitta längre tid stilla i en bilkö in till jobbet än själva reandet tar? Så är det definitivt för de som bor norr om Göteborg och skall in till jobbet vid 8-tiden på mornarna. Detta fick jag uppleva i dag när jag skulle tillbaka från Kungälv i min bil till Fakköping och vidare med tågtransporten till Stockholm 10.10.

I Falköping har vi inga större trafikproblem. Den enda trafikproblemet för dagen är väl det nya berget vi fått. Det ser inte så särskilt stort ut på avstånd, men när du kommer närmare i bil så blir det nästan overkligt högt. Här gäller det att sakta in till nästan stillastående, lägga i ettans växel och ta lite fart så ordnar det sig ändå oftast. So here we go..... Det jag menar är det nya farthindret på Ströget, det vid Centralskolan.

Sänker farten det gör det. Det är väl det som är meningen, antar jag, men att det också för gott avstyrt all raggarcruising är väl en bieffekt som många beslutsfattare och andra moralister i stan tycker är en bonus, men som jag och flertalet andra civila stabor tycker är trist, trist värre.

Nåväl livet kommer att gå vidare, med eller utan farthinder, raggarbilar och annat. För mig gällde det idag att ta mig till Stockholm också för personalmöte och planeringsmöte med SV, dagen till ära förlagd till vår egen folkhögskola Alma vid Liljeholmstorg i Stockholm. Alltså tåget till Stockholm, tunnelbanan till Liljeholmen och sen upp ur tunnelbanehålet med siktet ställt ut genom dörren och till vänster. Men vad nu, kanske gick jag upp i fel utgång? Inget är sig likt. Var är de stora husen? Jo men skolans hus är kvar men husen vid sidan saknas. Det som hänt senaste tiden är att stora kontorshus har rivits till förmån för att ytterligare en stormarknad skall byggas, men där är det nu är ett stort, stort hål, närmasst som en krater. Hur kunde man veta det....

Sensmoral: Där det i en småstad blir allas högljudda angelägenhet av ett litet gupp över en gata, blir i storstan inte ens en liten viskning när en jättelik krater ersätter stora hus.

Sov gott!

Regn o rusk

Det är ju inte klokt, egentlugen. Hur kan det vara 10 grader varmt i början av december och ösregn. Jag var för några timmar sedan i bilen på E20 på väg till Kungälv och Nordiska folkhögskolan för möte om nordiska frågor mellan FNV, Förbundet Nordsk Vuxenupplysning och skolan. Sedan några månader tillbaka är jag ju generalsekreterare igen för FNV och folkhögskolans ordförande tyckte därför att jag borde träffa skolans nya rektor och honom för en dskussion om ett framtida samarbete. Med var också SVs sympatiska regionschef ferån Uddevalla. Den regnvåta, mörka och varma E20-resan skulle alltså sluta i Kungälv...

Nu blev det ett bra möte med god mat, lite vin och trevligt sällskap. Tur var väl det också att skolan ställde rum till vårt förfogande för det blev en sen kväll.

Tänk ändå va det nordiska samarbetet har fått stryka på foten på grund av EU. Nu, som Stina-Britt utttryckte det i kväll, är det bara när det gäller Eurovisionsslagern som man tar nordiskt samarbete på allvar. Hur kan det vara så? Det är ju i Norden vi kan umgås över landsgränserna på våra egna språk, känna den riktiga samhörigheten mellan nationerna mm. Fast, det är ju tuffare med EU förståsss.

Tänk om man kunde slopa landsgränserna mellan de nordiska länderna som det var på de gamla kungarnas tid. Inga gränser och samma pengar. ur skulle det bli då? Sen kan man ju byta kung och statsminister var sjätte månad, som man byter ordförande i EU. Riksdagen kunde iband hålla möte i Köpenhamn, ibland i Oslo osv. Hur låter det?

Nää, vi skall nog behålla landsgränserna men stärka gemenskapen mellan de nordiska ländrna och samarbeta ungefär som vi gör, men vara stolta över att vara Norden!

Nu skall jag sova och ratta genom del av Göteborg i tidiga morgonträngseln för att nå Falköping och tågen kl 10.00 till Stockholm igen, hur det nu skall gå.

Nån gång skall man börja

Tja, alla (näää) andra har ju en egen blogg, så varför inte jag. Så nu är det alltså dags att börja med det då!

Jag har valt som titel för bloggen "Än hit o än dit" som naturligtvis har sin bakgrund i mitt ständiga resande i jobbet, men ockkså privat. Nu är det ju inte bara resande, det ger ju också så många tillfälen till möten med folk ur andra kulturer och med annan bakgrund. Det är och blir många, många minnen när rollatorn står intill mig, TV-står på högsta volym och stilen i bokstäverna i Falköpings tidning är för små för att jag skall kuna se dom.

Därmed inte sagt att jag kommer och känna mig gammal.....

Så det här var första inlägget en sen kväll i början av december i min övernattningslägenhet i Södertälje.

Håll till godo och kom in med dina kommentarer